10 April och gråregnigt

Lite seg dag idag. Skulle vilja göra en hel del men jag fastnade i varenda annat ögonblick.
Så kan det vara ibland.

Myran

Vem drog ur proppen?

Trött som ett jehu. Känns lite hopplöst att sommarens frånfälle gör mig så sänkt...
Jag ska klara höst och vinter med en insikt om att allt går över/förändras. Min erfarenhet -  och för den är jag tacksam!Jag gör en ny sppellista nu med själagod musik, det hjälper mig väldigt mycket!
Nu eftermiddagskaffe. So long!

Myran :)

Det finns vänner, och så finns det vänner.

Genom livet får jag erfara så mycket, och jag lär. Det finns på färden sanna och falska vänner. Dom som förefaller äkta, men faktiskt inte är det. Besvikelsen blir stor när det upprepar sig, men jag behöver också se och förhoppningsvis lära mig att känna igen innan jag ger iväg mitt hjärta. I slutändan är det mitt ansvar att känna, se och upptäcka. Det är lätt att bli utnyttjad på vilket vis det än må vara.
Kanske gör jag att andra människor känner sig oumbärliga, får dom att känna sig över mig. I såfall har jag gjort misstaget att framstå som ett offer, svag.
Jag betraktar nu detta och kommer att ta tillbaka hela min kraft!!

Myran

Innerlighet...

Att leva innerligt. Det är ett konststycke. Det är något jag arbetar på varje dag.
För mig betyder det att leva i varje givet ögonblick, att se och känna varje intryck, varje känsla, dom jobbiga också. Men att ändå inte förskräckas, att kunna ta det som sker och känna tillit till livet.

Jag kom för ca fyra år sedan i kontakt med "mindfulness" det visade sig passa mig bra, samtidigt gick jag på kroppskännedom. Detta tillsammans gav mig ny luft under vingarna efter lång tids utmattningsdeperession med allehanda medikament mot "livet". Kändes som en ny dörr öppnade sig. Med övning kunde jag så småningom flyga själv. Kände styrka. Gjorde slut med psykiatrin, lämnade tillbaka medicinen på Apoteket och tackade för lånet. Promenerade bokstavligt talat ut i livet igen!
Jag är så glad att jag hade modet att följa min känsla, mitt hjärta ,att  jag vågade lita på mig själv och  tro att det skulle hålla. Det höll.

Efter det har jag utvecklat mig i meditation som är ett otroligt starkt redskap för återhämtning  och avkoppling. Ett sätt att förflytta sitt medvetande till en klar och ljus plats där puls och andning går ner, där energin flödar och där information kan tas upp på ett sätt som inte är möjligt "här". Iallafall inte för mig.
Jag har lärt mig, vågat vara i dom tunga känslorna likväl som i  dom ljusa. Alla mina känslor finns i min kropp, så ser jag det. Om jag tex känner ångest då stannar jag upp, går in i känslan, känner efter var i kroppen den befinner sig. Hur ser den ut? Form? Färg? Densitet? När jag identifierat den går jag in i den fullt ut, är där en stund. Ibland är stunden kort, ibland längre.Där i stunden tar jag tillbaka kontrollen och "andas iväg" känslan. Jag tackar för upplevelsen och släpper den bara. Jag är inte rädd längre, Jag kan, jag har det i mig!
Meditation, att hämta hem energi-det är min medicin! Och det gör jag lika gärna ute som inne.

Och det är detta jag menar med innerlighet, att känna allt! Både svart och vitt, kärlek, glädje, sorg, förtvivlan och lycka och många känslor däremellan.
Att stanna till och se en blomma böja sig för att en skalbagge promenerar på den, att ta en mun kallt vatten och njuta av det, eller lyssna till vinden som susar och stormar. Närvaro, tacksamhet. Innerlighet.

Myran

Jaha da'

Utbränd och avspänd. Nåt' sån't da'!!

Tröttisdag...

Idag var jag seg som få, tänkte städa o fixa, fick inte ens hälften gjort, har fixat med datorn.
Men nu ska jag sova fem kvart i timmen!
Mina inneblommor har sommarlov under bar himmel och blomstra för mig så fint-det känns toppen!
Sweet dreams natur och djur, nära och kära..


Myran

Som ett uttuggat Toy...

Gammal vänskap kan vara underbar. Men den kan också vara som ett gammalt smaklöst tuggummi.
Bättre att spotta ut. Man går olika vägar, är med om olika saker och till sist finns liksom ingenting kvar att tala om förutom svunna tider, det blir liksom tomt.
Så är livet, och det är helt ok!

Tjingeling, Myran